Hur kan man tänka så många tankar samtidigt men när man väl vill skriva av sig allt så står allt tomt.. 

Imorse så tränade jag i över 1 timme, det var länge sen jag tränade så länge då jag brukar vara effektiv. Men idag körde jag tyngre vikter & långsammare då jag verkligen ville köra slut på mina muskler. Hade så hög musik i öronen så jag hade nästan ont i dem, ville bara stänga av tankarna i ngn sekund. 

När jag väl började strecha ut mina muskler igen så ville jag bara gråta, inte för att jag var trött & ont i musklerna utan för att chocken lade sig. 

Min kväll igår var inte som alla andra kvällar, jag har aldrig sett bråk/fajt i hemmet, men igår var första gången. 

Sådana scener som jag har drömt om många ggr fick jag se i verkligheten, när jag vaknade inatt så trodde jag allt var en stor dröm men insåg att det hade hänt. 

 

Så tom men samtidigt så förvirrad.

Har nu jobbat på Telenor i lite över 1 månad & har haft väldigt många känslor på en & samma gång.

Roligt att vara tillbaka, tråkigt att man inte jobbar med samma goa gäng som man gjorde innan, då jobbade man i ett team och var nära på så sätt. Det är inte så denna gång, nu är man ensam känns de som, eller inte helt ensam då man jobbar i projekt med mycket folk men inte samma team-känsla nu..

 

Har velat skriva i bloggen många ggr, men tiden hinner ikapp en & sen glömmer jag bort de..

Har många tankar & känslor som bara vill skrikas ut.

 

Har börjat plugga körkortsteori nu, så pluggar på rasterna på jobbet & kvällarna på vardagarna. På lördag så ska Jhonny & jag till Walk in Drive out & gå på handledare-kurs så kan vi börja övningsköra sen, medans så ska pappa & Inga-Karin passa Max.

 

Vad längtar jag till framåt då?

-Att få ha körkortet i min hand.

-Till lördag då vi ska till min ena bror Alex & kolla på Melodifestivalen.

-Till när Stina & jag ska till Emma nästa månad & bara ha tjejmys.

-Londonresan som sker i Oktober, då bara Jhonny, Max & jag åker iväg.

-Sommaren då solen värmer & Max kan leka i sanden.

-Nästa helg så ska vi till KevinEmma & se på deras nya hus.

 

Som man kan märka så längtar jag till både små & stora saker. Då våra vardagar är endast fulla med jobb, plugg, äta & sova så lever jag mer upp på mina helger. Då jag vilar upp inför mina späckfulla vardagar..

 

 

Tjolahopp,

 

Dag 3 på första veckan av actionfilmen Dagis på Saltö. 

Idag så satt han på andra sidan av rummet & lekte själv i en hel kvart & sedan försökte läraren Eva locka till sig honom att dansa i dansrummet, men då insåg han att jag hade varit borta i en evighet så då satte tårarna igång. 

Pölen av dregel & tårar från honom till mig var oändlig kändes de som. 

MEN, om man jämför med dag 1 där han satt bredvid mig heeela timmen & släppte inte min hand eller benet så ser jag det som en stor seger! 

Imorgon så ska 2 barn vara ensamma utan föräldrar i 15 min då det har gått jättebra för dem, dessa 2 ungar skiter ungefär i sina föräldrar direkt när de kommer dit så förstår att de kan försöka lämna dem redan imon. Men lärarna & jag ser att de går framåt för Max också så helt hopplöst är det inte. Älskade Max.. 

 

Fortsättningen följer med spänning! 

Det finns ett "ordspråk" som jag tänker på ibland, jag kan förstå det hela & orden bakom. Den säger något som såhär "Kvinnor lämnar inte sina män för de är inte kära längre utan det är för de bli tagna förgivet" 

Kommer inte ihåg ordagrant hur de sägs men ngt sådant. 

 

En utav mina bästa kompisar är gravid nu, är riktigt glad för henne & hennes sambos skull. Underbart! En kompis till Max! & ngn som jag har nära till mitt hjärta förstår mina situationer ibland.. 

Men alltid när jag hör folk i min närhet bli gravida så tänker jag allt som oftast "Är erat förhållande starkt nog? Har ni pratat igenom att ni Måste finnas där för varandra?" 

Nu vet jag att deras förhållande är väldigt starkt, men det har bara blivit att de är de första jag tänker på.. (började tänka på detta efter Max kom & man förstår hur kämpigt det kan vara ibland) Kan det vara för att de är så många som skiljer sig & går ifrån varandra när de har fått barn? Rädsla för alla världens barn, vill att alla barn ska ha det bästa här i livet. Bah, sådan mamma jag har blivit... -.- Jag har en stark känsla & vilja att göra vad som behövs för Max & Jhonny, göra allt för att vi ska ha det bästa & vara med varandra.

 

Kände bara för att skriva av mig lite, var ett tag sen som jag skrev här men har totalt glömt bort bloggen mellan livet.. 

 

Tjing. 

Nu när Max har blivit lite äldre & kan leka mer aktivt så är det mycket roligare att leka med honom & det menas med att varje sovtillfälle från hans sida så får jag tillfälle att städa hemmet, som alltid behövs, eller så bakar jag. Det går alltid att fylla tiden med något när han sover ;)

Denna vecka så har jag bakat bullar & pappas fullkornsbröd, senast jag åt det brödet så kom Max på natten sen. Så det var lite flashbacks som kom när man åt det igår :) 

Tjingeling!

Denna vecka så är det inte mycket planerat, lite små saker som man vet ska hända/göras men inte har satt ngn dag på. 

På onsdagmorgon så ska jag till Pingstkyrkan för lite babyrytmik för Max skull iaf, det ska bli väldigt kul. :) Vi var där för första gången för 2 veckor sen & han tkte det var jättekul när gitarren kom fram & hon sjöng & spelade.

På torsdagmorgon så ska vi till BVC för hälsokontroll & då ska vi också höra om vaccination inför Sicilien resan(!).

 

Idag ska jag också öva lite på den fina italienskan tänkte jag, får se om det blir gjort eller ej. Det beror helt på Max om han är på bra humör eller ej, just nu så verkar han glad iaf. Han går runt i sin bil & pratar/muttrar :) 

 

Igår så var mamma på besök & vi gick till Willys på Pantarholmen, hon lagade en god gryta till oss & så fick hon testa på att köra bil i Jhonnys bilstol. OMG säger jag bara, hon var jätterolig & körde i max 70 km/h. Som en riktig liten söt tant. :) 

 

Tjing! 

Hej! Nej, jag är ikke död ;)

I torsdags så hängde jag med Manda på ett boxningspass i 60 minuter. Efter de första 10 minutrarna så skakade mina händer så jag trodde jag hade fått en stroke eller ngt men då såg jag alla andra stå där & skaka också så då slutade jag oroa mig. :) Efter hela passet så var mina armar så röda för att mina muskler var så trötta, har aldrig hänt förrut men då inser man att kroppen verkligen får jobba också. Var riktigt roligt! Ska göras om :) 

Men idag, 2 dagar senare så har min rumpa, ben & armar en träningsvärk som heter duga.. Bara i ena skinkan också så jag har väl jobbat hårdare med den sidan så de är lite halvdrygt.. 

 

Annars så på fredagen så bakade jag gula rutor för Emma(Kevins mamma)&Emma(Bostons mamma) skulle komma på fika medans bebisarna fick se lite av varandra & nya miljöer. Det var riktigt roligt, få prata av sig om alla bebis-saker & allt annat onödigt. :) Men vem tror ni inte skulle sitta i mitten av hela gruppen & sno uppmärksamheten hela tiden? Jo Mrs Chevelle herself. Fick ju kaka & massa kel av människor som sitter på golvet, askalas. Jag har kommit på nu också att de finns för jäkla många emmor här i Sverige, haha!

 

Pappa skulle komma efteråt också men han kände sig krasslig så han ställde in det för att inte smitta oss. Tråkigt, men får träffa han nästa vecka istället. 

 

Nu ska jag smygstarta & göra min packlista till Sicilien. :)

 

Tjing! 

 

 

 

När jag bodde ensam så hörde jag alltid från andra familjer & från min egna mamma att det jobbigaste med familj är att mamman alltid blir den som går runt & plockar. Jag fattade aldrig vad de menade, kunde det verkligen bli så mycket plockande & de tog väl inte så jättemkt tid? Och vad plockande de undan för ngt? Fysatan vad fel jag hade. Och då har inte ens Max börjat rota runt med sina leksaker än, jag kmr bli galen!? Det är glas, småsaker så som Max leksaker, Chevelles leksaker, tvätt som ska läggas i tvättkassen, kläder som ska undan i garderoben som är framme, saker som ska diskas och etc. Och när allt är klart, ja, då är det bara att börja om igen för då har allt blivit felställt igen. 

Jag har ändå försökt att bli lite mindre pedant att lite saker kan vara fel, men tillslut så spricker det för mig & jag går runt & fixar & svär väldigt fula ord i mitt huvud istället. Jag har väldigt tudelat på vad jag vill med Max nu, jag vill att han ska börja gå snart för då behöver vi inte bära hela tiden MEN då kmr saker & ting definitivt börja byta platser hux flux. Bah :P

Idag så började jag inse att Max har förstått att han också har en egen vilja, det började med gröten på morgonen. Han bara skrek & trotsade om han ej fick vattenflaskan & sen när han låg på skötbordet så gnällde han om han ej fick leka med en blöja. Japp, han börjar bli stor den killen, tydligen.... Snart är han 6 månder, helt sinnessjukt när man tänker att om 6 månader till så ska han börja på dagis. WFT liksom :O Då kmr han definitivt ha lite saker att säga till om, om han redan nu börjar gnälla om småsaker.. 

 

Tjingeling!

Nu när man har börjat få rutin på träning & få med Manda på passena så blir man såklart förskyld, och när jag blir förskyld så får jag alltid ont i halsen som en galning & rösten blir till en transas istället för en kvinna. Kan tänka mig att det är väldigt avtändande för Jhonny och höra en mans röst istället om dagarna, haha! Jhonny börjar känna sig sjuk också & Max börjar låta rosslig i halsen, jag som hade hoppats att Max skulle få slippa de iaf.. :( 

Nu på kvällarna så är Max som jobbigast & när man är sjuk & har hälften så mycket energi själv så tappar man också tålamodet mycket snabbare. Kan ju säga såhär att igår ville jag slänga upp en blocket-annons, men tur väl så glömmer man att de var så jobbigt till morgonen efter. 

 

Förra veckan så bröt jag ihop 2 gånger & stortjöt som en liten flicka, känner mig som världens sämsta mamma & när Jhonny säger att jag är motsatta, världens bästa mamma så vill jag bara gråta ännu mera bara för att jag absolut inte känner mig som något bra.. Men ja, jag försöker övertala mig själv att alla bryter ihop de första året några gånger när de får barn, haha. Man tror att man ska palla trycket med småbarn, men ibland så får man lätta på trycket för att orka stå upp. Man är ju inte mer än mänsklig eller hur?

 

Igår så lyckades Max somna helt av sig själv med bara lite gungning i sängen till hjälp. Kändes som att jag hade vunnit på lotto för en sådan sak, haha. Sen på kvällen så somnade han med nappen i munnen bredvid mig. Det känns som att han blir bara större & större när sådana saker sker. 

 

Tjing!

Idag så har jag mätt min kropp på någon sorts maskin på Lok & Motion, på den fick jag reda på hur mycket fett/muskler jag har på armar, ben, mage & hela kroppen totalt & vad för BMI jag har. Totalt med fett hade jag 19.9%, det var helt okej för en tjej sa han från gymmet. Men mitt BMI låg på 18.8 & det var för lågt enligt honom, jag trodde inte annat eftersom jag vet att jag väger för lite redan.. :P

 

Men hur mår jag annars då? Bland alla siffror & mätningar så jo, jag mår bra. Jag tränar så mycket som jag känner att min kropp pallar & den blir starkare för varje gång. :) Har ju fått en träningskamrat nu som jag försöker bygga upp muskler på nu också, nämligen Manda! Är riktigt roligt att få svettas med någon mer, nu när Jhonny & jag inte kan träna samtidigt för någon måste ha hand om Max så.. 

 

Nu vaknade Mr M igen, got to go!

 

Tjingeling :)

Mycket har hänt dessa veckor, har inte riktigt funnit tid till bloggen eller inspo till att skriva. 

Vi har bokat en resa till Sicilien till slutet av Maj in på Juni månad. Ska bli riktigt underbart att komma iväg, men samtidigt väldigt spännande att åka utomlands med Jhonny & Max. Det blir våran första resa tillsammans som par, mys!

Jag har hittat receptet för en "duktig mamma", det är ganska enkelt. Tänk inte på dig själv så blir du helt plötsligt världens bästa mamma. Japp, så enkelt är det. Men är det lika enkelt i praktiken & är receptet för långtidsverkan eller korttids, innan man blir lite galen & gör ngt helcrazy? I dont know. Kan nog bara tiden utvisa vad svaret är på den frågan. 

Ja, jag är ganska trött & mitt tålamod ligger på minus 10 idag. Inte världens bästa mamma eller sambo idag då alltså. Vill typ låsa in mig på toaletten & aldrig komma ut igen känns de som idag. Gick & tränade för jag tänkte att det gör säkert allt mycket bättre, mitt humör brukar bli bra att få kämpa lite. Men ikke, det gjorde allt sämre, även om jag kämpade som en idiot. Gick hem surare än när jag gick dit. 

Medicinen till detta är väl att gå & lägga sig & hoppas att man vaknar på rätt sida? 

 

 

Tjing. 

Mamma har sagt flera gånger att vi kan lämna Max hos henne medans vi är & handlar. Så detta gjorde vi igår när vi skulle till Maxi & handla inför veckan. När vi var påväg tillbaka till Verkö för att hämta honom så ringer mamma när vi är på Verköbron "Han har skrikit i 30 min nu, det går inte att få tyst på han". 

Han har blivit lite mamma&pappig nu kan man säga, för när Jenny&Manda hade honom för kanske 2 månader sen(?) så sa han inget om det. Antagligen så har han på denna tid då fått lite känslomässiga band för oss, gulligt :)

Men samtidigt så väcker det lite frågor hos mig, hur lång tid tar det då för Jhonny & mig att få lite partid nästa gång? Hur lång tid tar det för Max att knyta sådant tillits-band för ngn annan?

Han kan ju vara i en annans famn utan att säga något om det, men det är väl för att han vet att vi sitter nära.

Så när vi kom fram till mamma så möttes vi av en Max som var helt rödgråten i ögonen & näsan rann av snor. Mitt hjärta brast lite om jag ska vara ärlig. När jag tog honom så grät han ännu värre, då det inte hjälpte med någon tröst så gav jag honom lite mat. När han var klar så fortsatte han att gråta lite, ja, bara ge mig & pappa ännu mera dåligt samvete liksom... Tänkte jag. 

Så vi började sätta på honom hans kläder igen då mamma hade tagit av han alla sina kläder för han blir genomsvett när han blir ledsen & börjar gråta & då började han bli på lite bättre humör, han förstod väl att vi skulle åka hem till trygga hemmet med roliga doggien & stiliga kisen. 

När vi satte oss i bilen så slocknade han som ett ljus, tog mycket på krafterna att gråta som en idiot, han fortsatte sova även i sin egna säng när vi kom hem. 

 

Så med denna erfarenhet så vet vi nu att vi kan ej lämna bort honom så lättvindigt som vi har gjort innan. Attans.

 

Tjingeling!

Hur hade mitt liv sett ut då? Eftersom jag hade förlorat mitt jobb efter lite mer än 1 år, så hade jag fått flytta hem till pappa eller mamma då? Eller hade jag fått gå till socialen igen & be om pengar? Hade jag varit mer på för att börja plugga en annan linje? Många tankar & funderingar. Jag tänker inte på detta för att jag saknar de livet utan mer roligt att tänka tillbaka & fundera på hur allt hade varit. Det är inget jag saknar direkt med den tiden, göra middagar till en själv, gå & lägga sig själv, kolla på serier själv. Men samtidigt så hade jag så stora förhoppningar för min drömman så jag tänkte att han kommer ändå inte att finnas. Det är ingen karl som vill prata lika mycket som jag vill. Så jag var nöjd med mitt liv som jag hade. Ojski vad fel jag hade ;) 

Hittade tillslut efter 3 års singelliv en man som var likadan som mig fast han var en man. Perfa! :)

Mycket kan göra en chockad här i livet, ganska spännande tkr jag! 

Över till annat, hiphop! Nej inte hiphop som musik utan menar hoppa till annat.. 

Min lille mormor kmr tydligen ner & bor hos mamma på tisdag, ska bli riktigt roligt! Då ska Max & jag brumma dit med bussen & hälsa på mycket, de är så himla skönt att mormor & mamma pratar & träffas igen. De hade ett uppehåll pga bråk & massa annat ett tag, vet inte om de var mer än 1 år? Hatar bråk & allt vad det är med de, därför jag skippa den delen. Jag orkar vara sur på Jhonny i max 1 timme sen tkr jag det är tråkigt & onödigt med tid. Då kan man ha så mkt roligare på den tiden glad, det drar så mkt energi att vara sur. Den energin lägger jag hellre på att busa, med hela familjen :) 

Tjingeling!

Denna jul/nyår har jag tänkt mycket på ensamhet. Varför? Det tänker jag berätta, blir väl mer runt denna tid då många är ensamma & inte har några att fira högtider med. Tycker så synd om människor som är ensamma vid de tillfällena.

Som min mormor, hon bor uppe i Värnamo & hon var helt ensam på nyår & skrev på facebook till&med & hörde om ngn ville fira med henne... Ville typ gråta.. 

Min syster blev sjuk på julafton med förskylning & feber så hon var ensam, då tänkte jag; Jag kommer aldrig vara ensam på sådana högtider förhoppningsvis då jag har nu min egna familj.

På nyår så var en av mina kompisar sjuk i magsjukan. Ligga i sängen & bara höra fyrverkerierna ensam måste vara otroligt tråkigt & sorgligt på något sätt. 

 

Förrut när jag bodde ensam med Smulan så älskade jag att vara ensam, ensamtid var älskvärt för min del. Om jag behövde prata så ringde jag bara någon, simplare än så var de inte. Men när jag träffade Jhonny så hände något med det där. Jag behövde inte ensamtid längre, jag ville inte ha ensamtid. Otroligt hur det kan ändras sådär.. 

 

Meningen? Att jag har förändrats på många sätt men är fortfarande samma Tess. 

 

Tjing! 

Nu när det har varit juletider & nyår så har Jhonny tagit ledigt från jobbet så all min tid har gått av att njuta av att ha honom 24/7 nära utan att ha ngt jobbtänk. Så då har bloggen blivit lidande men mig gör det inget. :)

Men på måndag så börjar allt igen, den vanliga vardagen, tänkte skriva "tråkiga vardagen" men den är inte särskilt tråkig kom jag på innan jag skrev. Max gör att det allt blir något roligt/spännande på G. På dessa dagar så har han lärt sig:

- Att vända på sig från rygg till mag-läge.

- Att springa omkring med gå-stolen. 

- Säga Hejhej. 

- Börja gråta för att få uppmärksamhet.

 

Ja, helt plötsligt så går allt förbaskat fort.

 

Vi är nu inne på den 4 januari & det menas också med att vi har ätit nyttigt i 4 dagar. Hur går det då? Jodå, Jhonny är jätteduktig & jag är som jag är. Om folk tkr att jag & jhonny är osepererbara så är socker & jag samma person.

Kollade vågen igår & jag har gått upp 4 hekto. Tjoho! Får bli glad över det lilla. ;)

Träningen då? Jodå, det går framåt. Tog en paus & gick bara promenad igår då jag ej vill bryta ner kroppen totalt då jag ändå har varit med en förlossning för 4 månader sen & kroppen behöver vila också för att bygga upp musklerna. Det sämsta med att ha vilat från träning & börja igen är ju att bli sjuk första veckan.

 

Nu ska jag börja diska lite här för vi ska snart till mamma & äta söndagsmiddag, mkt mysigt. :) Får ju utnyttja medans lillen sover...

Tjingeling!

Julafton och alla dagar som är innan & efter har varit otroligt mysiga, fick julklappar som jag inte trodde att jag skulle få & stunder som är otroligt roliga att få uppleva. 

I snart 4 månader har jag ammat Max, helt sjukt att tiden har gått så fort men det är ju som alla säger också när man får barn "njut, för tiden kmr bara flyga iväg". Ja, man hör på de men man förstår de samtidigt inte. 

Men ska försöka sluta sakta men säkert att amma vid 6 månader ungefär, ska bli ganska skönt, inte bara för att jag slipper vara så fast vid Max hela tiden för att kunna ge honom mat utan jag slipper äta så jävla mycket. Jag tycker jag äter mycket nu men det tycker tydligen inte min kropp. Ja, jag ska vara jobbig nu & säga att jag kan äta hur mkt som helst men jag går ändå ner i vikt. Jag förstår en liiiten bit hur de som har det såhär 24/7 hur pain in the as det är att kämpa ner mat för att de försvinner lika fort som man tuggar, typ.. 

Min vikt sen graviditeten? När jag blev gravid så vägde jag cirka 56 kilo(mkt muskler), precis innan förlossningen så vägde jag 70 kilo, nu i detta läget så väger jag 52 kilo. Ja, jag vet att jag måste gå upp.

Tror att Max tar mina kilo bokstavligt talat, haha. Vi var hos BVC idag & vägde/mätte honom, han väger nu 8820 gram & är 68 cm lång. Och han är inte ens 4 månader än, han blir ju det på lördag :)

 

Skämtade med Jhonny innan & sa att det är tur att vi ska käka julbord 2 dagar i rad nu iaf, höhö. Försöka se lite komik i det hela. 

 

 

 

Tjingeling! God Jul ni som läser & håller er uppdaterade om mina vardagsproblem ;) 

 

Denna helg så har vi varit i Simrishamn & besökt svärmor, Maarit. Jag hade med mig rocky road-julgodis & hon beställde sådant till påsk också, så antar att hon tyckte om det väldigt mycket, haha.  Alltid kul att höra de, även om rocky road är 2 årings enkelt.. ;) Och så hade vi köpte en dataväska till hennes nya MacBook :)

 

Jag fick en jättefin hjärt-lykta som man hänger i fönstret, tänkte att den passar i köket eller Max fönster. Får se i vilket de blir, sen fick jag röda julkulor, riktigt mörkröd färg, lovely! Jag tänkte sätta upp den lilla granen också men hade inte kulor till den så nu blir den uppsatt imon, ännu mera jul! Ska sätta upp julgardinen i köket imon också, måste göra de. Kunna njuta lite av den också innan allt ska ner igen :( Sen frågade hon om jag ville ha några lila julkulor också i förbifarten & det var klart jag ville de! Så får se om det passar ihop allting i lilla granen eller om jag måste välja.. :/

 

Jhonny fick vantar, riktigt sköna & varma, perfekta nu till vinter-kylan. Necessär, riktigt manlig & fin, gråaktig med lite produkter i den. Sen fick han en grå stor handduk, handdukar har man aldrig för mycket av så. ;) 

 

Vi fick äta julbord på lördag-lunchen med allt som hör till de, riktigt gott! & till kvällen så orkade vi bara äta lite gröt sen gick vi & lade oss vid halv 10, kan ju säga att vi alla var otroligt trötta efter den dagen. 

 

Max fick en nappflaska & en dinglis-nalle av Maarit i julklapp, myspys. :) Nappflaska kan man aldrig få för många av när man inte orkar diska & när man ska ha med sig både i skötväskan, väskan m.m. Kan tänka mig till sommaren som kommer så är det otroligt skönt att ha många flaskor då man måste dricka mycket som ett litet barn. :) 

 

Men nu när vi har varit iväg i 2 helger i rad så ska det blir otroligt skönt att vara hemma nästa helg & sen där efter så är det ju faktiskt julafton & allt vad som händer där runt omkring. :) 

 

Nu kallar en viss herre efter mat, ja Max menar jag.. Tjingeling! 

 

Under sin livstid som man har på jorden så har man många olika kärlekar, så som pojkvänner, husdjur, materiella ting etc. Men den första kärleken är väl alltid speciellast, just för att då får man känna den känslan för första gången & det är oftast de man kommer ihåg när man tänker tillbaka i sin livstid. 

Min första kärlek för en hund var min äldsta barndomsväns hund, Bessy. När jag tänker tillbaka till en hund när jag var liten så är det direkt på henne.

Första kärleken för en katt är såklart min stora panter Bamse som just nu bor hos min bror Alle. Han har varit med mig sen jag var 8 år, var med från Strömsberg in till stan där min tonår tog start & han finns kvar i mitt liv än när jag har barn. Han är rasen brittisk korthår så hoppas att han kommer att leva tills han är 20 år. :)

Min första kärlek till en pojk var en kille som gick på Strömsberg´s skolan, vet inte om jag kan kalla det kärlek till honom förresten, haha, han var min första "pojkvän" iaf, kärlek så tidigt i åldern känns lite fel? Linus Ekberg heter han iaf, vi gifte oss i skogen utanför skolans område & sen när han flyttade så fortsatte vi att skicka brev till varandra. Ja, herregud så gulliga små barn är ibland^^, 

Med materiella ting så menar jag tex sin första leksak/gosedjur när man var liten, jag hade ganska många gosedjur i mitt rum, en vit katt, en elefant, björnar m.m. Kommer inte ihåg dock vilken som var min favorit.. 

 

Vi har alla haft/har olika kärlekar här i livet, tkr vi alla ska ta vara på dem man har, är tyvärr allt för lätt att de försvinner annars. Mer kärlek! <3

 

Tjing!