När jag bodde ensam så hörde jag alltid från andra familjer & från min egna mamma att det jobbigaste med familj är att mamman alltid blir den som går runt & plockar. Jag fattade aldrig vad de menade, kunde det verkligen bli så mycket plockande & de tog väl inte så jättemkt tid? Och vad plockande de undan för ngt? Fysatan vad fel jag hade. Och då har inte ens Max börjat rota runt med sina leksaker än, jag kmr bli galen!? Det är glas, småsaker så som Max leksaker, Chevelles leksaker, tvätt som ska läggas i tvättkassen, kläder som ska undan i garderoben som är framme, saker som ska diskas och etc. Och när allt är klart, ja, då är det bara att börja om igen för då har allt blivit felställt igen. 

Jag har ändå försökt att bli lite mindre pedant att lite saker kan vara fel, men tillslut så spricker det för mig & jag går runt & fixar & svär väldigt fula ord i mitt huvud istället. Jag har väldigt tudelat på vad jag vill med Max nu, jag vill att han ska börja gå snart för då behöver vi inte bära hela tiden MEN då kmr saker & ting definitivt börja byta platser hux flux. Bah :P

Idag så började jag inse att Max har förstått att han också har en egen vilja, det började med gröten på morgonen. Han bara skrek & trotsade om han ej fick vattenflaskan & sen när han låg på skötbordet så gnällde han om han ej fick leka med en blöja. Japp, han börjar bli stor den killen, tydligen.... Snart är han 6 månder, helt sinnessjukt när man tänker att om 6 månader till så ska han börja på dagis. WFT liksom :O Då kmr han definitivt ha lite saker att säga till om, om han redan nu börjar gnälla om småsaker.. 

 

Tjingeling!