Då har lördagen gått snart också, och de har hänt väldigt lite men samtidigt väldigt mycket.

Vi har varit hos svärföräldrarnas ställe hela dagen & njutit av vädret, när vi egentligen skulle åkt till skåne & kollat på ett hus idag. Men då ringde mäklaren & sa att de blir inställt pga sjukdom. Lite surt men vad ska man göra?

Då mailade vi ägaren då de både är ute med bilder, videoklipp & bra beskrivning på huset så sa vi att vi ej behöver se huset för att veta att vi vill ha de & förklarade lite proffsigt vilka vi är & vilka drömmar vi har.

Då ringer ägaren & säger att hon gärna vill att vi ska kolla på huset, så imorgon så drar jag med mig min jobbdator & kollar på hus med pojken min. Hennes ex-man skulle visa oss huset & han pratar självklart bara australienska, skulle behöva min vän som bara drar åt sig dumma asshols från australien med oss så hon kunde smila lite. *vinkvink* Det roliga i de hela är att kvinnan i huset tar hand om allt, hon sa själv till min sambo att fråga ej något om hyrning av huset till honom för jag tar hand om allt. Japp, kvinnor tar hand om allt?

Jag är en sådan person som helst kollar negativt på saker & ting först för att om jag kollar posetivt & hoppas på de bästa så blir de alltid att man blir besviken & jag har lärt mig från mina läxor här i livet att de är bäst att se de negativt först. Även om de låter hemskt så är de sant. Jag knäcks väldigt fort annars, varför stå ut med sådant i onödan?

Så när vi har kollat på huset imorgon iallafall så ska vi ringa till ägaren & säga om vi fortfarande är intresserade eller inte. Så nu ser jag väldigt posetivt på saker & ting, riskabelt? Ja, som fan. Men jag fick otroligt höga hopp när hon lät så posetiv till oss. När hon själv sa på första mailet vi fick att hon hade några andra som ville hyra också. 

 

Då håller vi tummarna på detta! Men då är de väldigt mycket som ska ordnas här hemma också, men vi tar ett steg i taget. Annars så stressar jag ihjäl mig när jag tänker på allt som behövs fixas.