(o)tacksamma tankar
Denna morgon så vaknade jag vid 5 & försökte somna om tills klockan var runt 7, då somnade jag & vaknade sen med ett ryck vid 8 då Jhonnys telefon ringde. Halvt död då man fått sova i 1 timme, men kändes meningslöst att försöka somna om i 2 timmar igen så kunde lika gärna försöka piggna till.
Medans jag låg & försökte vakna så började jag tänka på förlossningen, eller ja, den tänker jag på nästan hela dagarna men då är det mer med lite skräck i det hela men nu så fick jag lite pepp-tankar istället.
Sådana tankar som jag behöver tänka när väl allt sätter igång sen tror jag, så som, när denna värk är över så är det 1 värk mindre tills jag får se honom, detta kommer inte att vara i evigheter det kommer vara över snabbt & då kommer allt glömmas bort, om alla andra klarar det inkl alla knäppgökar så ska fan jag också klara det!
Japp, det kom många tankar på en gång & dessa gjorde att jag inte blev lika rädd inför maratonet.
MEN så självklart så nu när jag skulle in här & blogga så var det en annan blogg som hade bild på ett par bebis-sockar så tänkte "aw, en mamma-blogg, kanske finns ngt roligt att läsa där" Nej, hade så fetefel som man kan ha, bebisen hade dött när hon födde barnet så det var bara en massa bilder på en bebisgrav etc.
Vaddå att jag blev vettskrämd igen!? Allt hade gått asbra i graviditeten & inga förvarningar för dem sen BAM.
Usch, vill absolut inte tänka på sådana saker, fyfan vad hemskt.
Ja, denna morgon har redan haft många känslofyllda moments. Får väl se hur resten av dagen blir! Mycket spännande!
Tjing!
Kommentarer
Malin
Oj ja sånna tankar o känslor vill man inte ha eller uppleva!
Hemskt!!
Försök att fokusera på de bra tankarna igen, en värk mindre, en timme närmare målet :)
Och skulle det hända nått eller ta väldigt lång tid eller göra riktigt för jävla hemskt ont så är du en stark o tuff person så du klarar det! :)
Och sen har du er älskade lilla son hos dig :)
Kram på er!!
Svar:
Therese Albertsson
Trackback
