Denna förmiddag gick väldigt fort förbi och helt plötsligt så har hela eftermiddagen gått snart också ser jag nu, wtf!?

Förmiddagen så kollade jag runt lite på internet, jobb, min a-kassa och fick info om att jag kommer få utbetalt den 3/4, men till Swedbank, heelt fel bank alltså så måste jag dit och informera dem att de ska till min bank annars så kommer jag få en utbetavi, tjoho. Not.

Sedan städade jag hos Honey och duschade, sen var klockan helt plötsligt halv 1, helt sinnes! Då vi skulle vara ute vid sjukhuset på förlossningen vid 13.10 så fick jag helt plötsligt lite panik, eller paniken kom redan i duschen då jag kom på att barnmorskan sa att jag skulle inte gå & kissa på ungefär 2 timmar så är de lättare att se bebisen, men vad gjorde jag innan jag duschade, jo kissade! Så jag drack en massa vatten efter duschen och försökte göra mig iordning. 

Påvägen till sjukhuset så är Jhonny lite nervös/stressad så han kör fel och vi får köra en jäävla omväg, när vi kommer fram så tar inte parkeringsautomaten kort utan bara småpengar, jag har inga småmynt och Jhonny har bara 2 kr, får lägga i dessa och hoppas på de bästa! Sen när vi går in så vet ingen utav oss vart man ska, min kusins fru har försökt förklara men i stundens hetta så har ju jag glömt bort de, men tur väl så är sjukhuset så kloka att de har skyltat ut väldigt bra vart de låg. :)

Vi sätter oss och inväntar klockan, kl är 12.56 när vi sätter oss, minutrarna går dödens sakta inne på sjukhuset, precis som om hela sjukhuset är inne i en bubbla där tiden går såå mycket långsammare. Vi hade tiden 13.10 och de känns som att alla tankar hinner gå igenom huvudet på dessa minutrar. Vi sitter lite och skrämmer upp oss, tänk om, tänk om. Tänk om jag bara har en jäävla massa gaser i magen!? Eller om jag är skengravid, fick missfall i vecka 8!? Ja, ni fattar poängen. 

Men så kommer en tjej ut från rummet och har precis fått se sin bebis, hon går förbi oss och ler mot mig. Jag känner en liten värme komma från henne, precis som att hon förstår min oro. Då kändes de som på något konstigt sätt att de släppte lite i axlarna, och sen kom barnmorskan ut och sa att vi kunde komma in i rummet. 

 

Vi tog av oss jackorna och Jhonny fick sitta i en stol bredvid sängen så fick jag flasha upp hela magen och ännu mer, ja, de ska köra denna sak över heela magen och ännu mer neråt. Jhonny sade medans vi väntade i väntrummet att geggan som ska på magen kommer vara kall, "de har jag sett på film"  jaha, kmr allt vara som på film sa jag då. Men vem fick rätt denna gång!? Jo, Jhonny! Geggan var sviiinkall och barnmorskan sa att de brukar ha den på uppvärmning men den förra barnmorskan som byttes ut med hade nog precis fyllt på med ny gegga. Japp, tack för den. ;)

Men så började hon köra på geggan/min mage medans jag låg ner på sängen med stor förväntan. Och där fick vi se en liiten bebis! Och hon började köra runt över heela magen för hon skulle kika ifall de var några fler som gömde sig där, men nej, vi får bara EN bebis. Tackar gudars för detta! :D

Så fick vi se bebisens huvud, hjärna, lillhjärnan, skiljeväggarna. Sen längre ner så fanns där en mage, tarmar, hjärta med 4 kamrar, urinblåsa, 2 armar, 2 ben allt fanns där som de skulle! Och så såg man hela ryggraden och ansiktet såg man med 2 ögon, näsa, mun. Så jädra söt! Medans vi kollade på så mätte hon huvudet, magen, och lårbenet, med dessa mått så kan de räkna ut förlossningsdatumet. Sjukt coolt! Och bebisen var så jädra ivrig, sparkade som en galning och rörde på sig, så självklart när vi skulle ha en bild så kom armarna upp och ville skyla sig, tyckte väl att vi var jobbiga paparazzi som skulle vara på honom. Japp, its a boy! Det var en liten pillesnopp, hahahah! Men vi fick 3 bilder tillslut, en bra bild med ryggrad och 2 bilder på ansikte och mage. 

Barnmorskan som visade oss vårt allt var riktigt snäll och förstående, hon pratade och visade hela tiden vad vi såg så man satt nästan aldrig som ett fån och bara stirrade på ingenting. Riktigt skönt med sådana personer, de personerna som är på rätt arbetsplats. ;) 

Jhonnys kommentar av de hela var nog oftast "herregud", ja, de ordet användes väldigt ofta. haha, så sött. :)

 

När vi var klara och gick därifrån så sa vi att vi skulle fira och käka ngnstans då vi var sjukt hungriga, och när vi kom till bilen så var de ingen bötlapp heller så ännu 1 sak att fira! Så vi åt på Max, haha. Innan de så åkte vi ut till mammas arbetsplats och visade henne fotona och berättade att de är en liten Mr. :) 

 

Men ja, för att avsluta denna långa novell så kan jag berätta mer imon hur min fortsatta dag blev. 

Tjingedong! ;D