Det går mycket tankar i huvudet om allt & ingenting. Köpte en gravid-tidning igår & läste lite om kvinnors förlossning som de trodde den skulle bli & hur den sedan blev. Fanns ingen som fick som de ville. Men de fanns ingen som heller hade legat där & kvidit i 19 timmar utan de flesta historier är "Jag fick lite värkar sen åkte vi in & efter några timmar så kom han/hon fram" Jaha, de få orden låter som att allt kommer gå som en lätt jävla pannkaka, men i sanningens ord så vet vi alla att de ej gör de. Undantag finns, såklart, de där som "ja, men mitt barn kom ut på 4 krystar." Fuck off känner jag. 

Såklart jag är livrädd, vafan tror folk liksom? Försöker jag att skämta bort de, tänka på annat *rosa moln, en god drink eller en fantasivärld där jag ligger på en vitstrand* Japp, de senaste så har jag tänkt, de är jäääätte lång tid kvar innan de kommer ske.

Jag läste sedan i tidningen att om man äter nyttigt med grönsaker/frukt & bra mat så kommer oftast ungen ej tidigare. Jag käkar redan mycket frukt tycker jag, men nu blir de dubbelt tror jag. Jo, jag vill ha ut ungen NU, såklart, vill lära känna den lilla gubben som är i min låda. Men för att jag ska få träffa honom så måste han ut genom pärleporten om man säger så. Hm, ja, svårt de där.. 

Tänker på de mammor som är ensam mamma, genom graviditet, förlossning & efter när livet ska fortsätta fast med ett barn som man ska ta hand om, ansvar & lära allt vad man kan. Helt otroligt, jag är jädrigt tacksam för att jag har min andra hälft, att jag har hittat rätt redan såhär tidigt i mitt liv ändå. 

Ja, precis i början av förlossningen så hade jag tankar så som "Ska jag verkligen ha barn, med Jhonny, vi kommer vara fast med varandra för evigt, hur helvete uppkom detta i mitt liv?!" 

Men dessa tankar har alla blivande mammor, kan nästa slå vad om min tumme om detta. Det är ju självklara tankar, det är ändå en jävligt stor förändring på G liksom. Men de tankarna försvann lika fort som de uppkom, då jag vet hur mycket jag älskar Jhonny & han är väldigt bra på att visa hur mycket han älskar mig. :) Ja, man kan älskar en person väldigt mycket men ändå inte vara perfekta för varandra då man är för olika, har för olika egenskaper, har för olika åsikter om allt, m.m. Men de perfekta i detta hela är att Jhonny & jag tycker oftast samma om allt, vi snackar om allt & ingenting, vi märker direkt på varandra om någon tänker på något. Så det har aldrig hunnit uppkomma bråk då vi snackar om det istället. 

Men det har jag hört från många -

"Bara vänta, när ni flyttar ihop så blir de annat"

"Bara vänta, när ni skaffar hund så blir de annat"

"Bara vänta, när ni får barn ihop så blir de annat"

Jaha, kommer nästa då "Bara vänta, när ni har gift er så blir de annat, då blir de massa bråk & olikheter"

Suck på världens negativitet, avundsjuka & bråk ibland. 

 

Ja, jag är också avundsjuk på folk ibland men ge inte de folket negativitet för de. Ta de som inspiration som Blondinbella säger, hon har rätt i vissa saker & i de kan jag hålla med henne totalt. Omvänd avundsjukan till inspiration till ditt egna liv. 

 

Oj, blev lite skrivet, men ja, har många tankar i min skalle & detta var väl ungefär 2% av de hela, haha!

 

Tjing!