Dop&kalas

Denna helg har varit helt fullproppad med händelser, igår så hade vi Max dop & eftersom att vi inte kunde göra iordning allt i lokalen på fredagen så fick vi göra de på morgonen innan dopet. Vi ringde in mina 2 bröder, Manda & Daniel som är gudfar, Sofia min syster kom sen med tåget & hjälpte till också. Så med alla dessa underbaringar så hann vi få allt fint! Att placera ut platskorten skulle vara schemalagt med vart alla skulle sitta, men vi hann inte planera de så blev att Jhonny fick slänga ut dem lite hur som helst. Sen när vi skulle sätta oss så kom vi på att vi hade glömt oss själva i hela kaoset men vi fick plats ändå. :) 
När vi gick fram till "altaret"(?) så kom alla känslor på en sekund känns de som, så jag kollade in i bakhuvudet på Manda & Daniel för att inte börja lipa påvägen dit. Haha, jag är hopplös. 
Men allt som allt så tycker jag att vi lyckades, även om jag inte hann prata med alla som jag ville, men får intala mig själv att de var omöjligt & att jag gjorde så gott som jag kunde iaf. :) 
När jag stod där framme & prästen pratade så kunde jag inte fatta att vi håller på & döper våran son, liksom, vårat barn som ska finnas här forever? Har vi ett barn? Ja, ibland så stannar jag upp i hela kalabaliken & fattar detta. När kmr jag sluta med de tro? 
Framstegen för detta underverk är att vi fick höra hans underbara skratt för första gången igår på kvällen, & idag så greppade han Pingu-leksaken när Jhonny gav han honom den. Alltså räckte fram händerna för att han skulle medvetet ta saken. Fatta, helt sjukt!
Idag så var de dags för pappas kalas, Max hade sina fina gubb-kalas kläder på sig & alla smälte lite när de såg hans söta gubbkeps. :) Men han sov igenom hela kalaset, från kl 14-18. Helt ofattbart att han kunde de, men otroligt skönt samtidigt! Fick goda kakor på kalaset också, både idag & igår. Sockerbomb, nomnom. 
 
En sak jag insåg idag också, en sorglig sak, jag har börjat få hängtuttar, jag dör.... Så har man bara amningsbehå också & de är fan ingen push-up på de heller, längtar som fan tills jag kan använda mina vanliga bhar. Har full förståelse för de som opererar sina tuttar efter alla sina barn. Ja, vilka problem man har..
 
Tjingeling!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

theresealbertsson.blogg.se

Man kan inte vara annat än sig själv.

RSS 2.0