Tjolahopp vad tiden går fort & bloggen har glömts bort totalt men jag har en riktigt bra anledning till detta, jag har blivit mamma dumdumduuuuuuuum. *chockad min*

Och nej, min förlossningsberättelse kommer inte att komma upp på internet eller här, jag kan ju bara säga såhär:

Kärleken till mitt barn? De är oändligt, den blir bara större & större för var dag som går för denna lilla herre. Likaså kärleken till min sambo, vad hade jag gjort utan denna man? Mycket bra fråga som jag inte kan svara på & inte vill jag veta svaret heller. 

 

Jag börjar få rutin på detta nya liv, på natten så väcker han mig varannan timme för att få mat. Vi har en deal han & jag att vi kollar blöjan varannan gång så orkar både 2 mer. ;) På dagen så har han 2 sov-kör, 1 på förmiddagen & 1 på eftermiddagen, där han sover ungefär 4 timmar i sträck. På den tiden så hinner man oftast göra allt som man annars gör, tar hand om sig själv så som duscha, borsta tänderna & borsta håret, haha. Och ta hand om hemmet.

 

När var vi på sjukhuset då? Jo, den 27/8, så han kom 2 dagar tidigare än planerat. Vi åkte hem från BB dagen som han skulle ha kommit egentligen, lite små komiskt. 

Han har lite gulsot men förhoppningsvis så kommer detta att försvinna så fort som möjligt. 

 

Det har gått riktigt bra med djuren också, Smulan tittar på honom & luktar lite försiktigt ibland. 

Chevelle var försiktig i början & skakade för hon var lite rädd för detta lilla som ibland kunde sparka & slåss rakt ut i luften utan förvarning. Men nu kan hon gå fram & slicka på honom när han har sår på huvudet (de tar spruta i huvudet på honom för att kolla gulsoten) & hon ska alltid ligga i mitt knä när vi ammar så hon är nära & kan vakta. Vi kunde inte ha mer tur med djuren. :)

 

Såhär trötta har vi varit de senaste veckorna: